Hoppa till: navigering, sök

URL

URL är en förkortning av "Uniform Resource Locator". Det är alltså ett entydigt sätt på vilket vi kan ange hur man åerfinner en resurs på webben. På svenska kallar vi oftast detta för en webbadress.

URL:ens anatomi

URL:er är en underklass av URIer och man använder ofta dessa förkortningar som synonymer (vilket egentligen inte är helt korrekt, men nära nog).

En URL består av flera olika komponenter, där vissa kan utelämnas. En fullständig URL, med alla underkomponenter, kan se ut så här:

http://webbling.se:80/exempel/exempel.php?v1=test&v2=hej#position

Ovanstående URL kan brytas ned i följande underkomponenter:

  • http: Hur ska man nå resursen? Anger vilket schema, eller protokoll, som ska användas. HTTP är det vanligaste protokollet för webbtrafik.
  • //webbling.se Var kan man finna resursen? Anger på vilken server det man vill hämta finns. Om det är angivet som ett domännamn måste det omvandlas till en IP-adress innan webbläsaren kan kontakta servern. Man kan även ange en IP-adress direkt.
  • 80 Anger på vilken port servern ska anropas. Port 80 är den vanliga porten för HTTP-trafik och det är även default-värdet som används om man utesluter denna komponent i sin URL. Man behöver sällan ange porten, utan utelämnar istället denna komponent.
  • /exempel/exempel.php Vad vill man hämta? Anger sökväg och resursnamn. I det här fallet skulle webbservern söka i katalogen exempel och där försöka hitta filen exempel.php. Sökvägen behöver inte vara identisk med filstrukturen på webbservern, det går ofta att sätta diverse alias och liknande för att ange var servern ska leta. Men det går enbart att göra på serversidan.
  • ?v1=test&v2=hej Anger två stycken parametrar som ska skickas med till webbservern. På detta vis kan t.ex. formulär skicka med data till servern. Parametrarna inleds med "?"-tecknet och särskiljs med "&"-tecken. Ofta behöver man använda sig av URL-kodning för att koda in specialtecken i parametersträngarna.
  • #position Anger ett så kallat URL-fragment. Man säger att man inte ska börja i toppen på webbsidan, utan att den ska skrolla ned till den position där det finns ett id som är namngivet "position".

Vissa tecken måste kodas om för att gå att använda i en URL, man använder sig då av URL-kodning. Det kan t.ex. vara för att man vill ange ett specialtecken som annars skulle uppfattas som ett element i URL:en. Ett exempel på det skulle kunna vara att man vill använda tecknet "#" som en del av filnamnet, istället för att ange att ett fragment ska in gå i adressen. !!URL:ens historik URL:er skapades, liksom det mesta som har med webben att göra, av Tim Berners-Lee. Han ville ha ett enhetligt sätt på vilket olika forskningsrapporter kunde referera till varandra.

Roligt

Varför använder kineserna siffror som URL:er?

Definitioner i standarddokument

URL:er finns beskrivna i följande standarddokument: